matsakerlind.se © 2010                                

<<Hem

Mats tittar på Gästriklands friidrottsklubbar genom åren - IF Skade

IF Skade är en unik klubb. Grundad 1941 är Skade en tämligen ung klubb, men man kan samtidigt säga att de har varit med hela vägen. De är nämligen den klubb som var pionjärer för tjejernas idrottande i Gävle, främst i friidrott och handboll. Under många år en rent kvinnlig förening, men Skade har anpassat sig till tidens gång och under 2010 har det faktiskt varit ett par pojkar som varit Skades främsta aktiva och som deltar vid Ungdoms-SM.

Det finns en förhistoria till IF Skade. I slutet av 1920-talet organiserades den kvinnliga friidrotten i Sverige. 1928 deltog tjejerna vid OS och samma år arrangerades det första officiella SM i SFIF:s regi. Platsen var Strömvallen i Gävle. IFK Gävle och Brynäs IF var pionjärer och hade även stora framgångar genom främst IFK-duon Lydia Alsterberg (guld 80 m H) och Astrid Lundin (guld 200), samt Brynäs’ Gulli Söderström (guld trekamp).

 

Året därpå arrangerades DM, dock bara med tre klubbar – IFK, Brynäs och Gysinge GIF. Intresset falnade, tjejerna flyttade och storklubben IFK gick markant bakåt även på tjejsidan. Ledarna i storklubbarna GIF, GSGF och IFK blev skeptiska.

 

Så när tjejerna återkom kring 1940 hjälpte bl  a GIF:s Bert Sundberg till – att hålla dem utanför och istället skapa en egen förening! Ruth Svedberg, stor kvinnlig idrottsprofil, kom också, inspirerade och hjälpte till. IF Skade föddes, med namnet efter skidåkningens och de fria viddernas gudinna i nordisk mytologi. Hon var dessutom en gudinna som klarade sig utan manlig hjälp…

 

IF Skade fick snabbt sin första SM-vinnare. Siv Dahlgren vann längd utan ansats 1944 efter silver 1943. Guld hade hon även tagit 1941-42 men då för Gefle Gymnasii IF (= Vasaskolans IF). Utöver detta hände ärligt talat inte mycket förrän kring 1950. Då ökade åter intresset för kvinnlig friidrott. Pionjärerna var nu Kvinnliga IK i Sandviken (KIKS), Storviks SK och Hofors AIF. I Gävle var GSGF tidigt ute men snart började Skade att märkas. Även GIF tog upp kvinnlig friidrott med start säsongen 1954.

 

Framgång handlar ofta om skickliga ledare och IF Skade fick en sådan. Carin Engwall höll

ursprungligen på med handboll men tog sig även an friidrotten. Carin var en av de sällsynta ledare som man kan beteckna som riktigt ”stora”. I en mansdominerad tid var Carin kunnig, entusiastisk, stark organisatör och även stridbar. Det sista ledde till en del konflikter men allra mest ledde det till framgångar för IF Skade.

 

1952 startade DM. 1953 vann Karin Henriksson höjd med 1,40, Skades första DM-guld. Steg för steg gick man framåt och var från ca 1957 distriktets bästa damklubb. Fokus låg ofta på sprint-häck-längd och stafett var en specialitet. 1957-78 vann Skade 22 raka DM på 4 x 100 m! Då lyckades VAIF vinna, före GIF och Skade. De rödklädda vann sedan fyra till titlar innan GIF 1984 bröt dominansen.

(Bilden ovan: Från UDM 1963. Fr v: Britt-Marie Granström, Karin Högberg, Britt Söderlind och Birgitta Castor)

 

På slutet av 1950-talet dök det upp flera fina talanger. De största var Annika Zetterberg (f 1944) och Birgitta Castor (f 1945). Annika kom från Gysinge och via Hedesunda IF hamnade hon 1961 i Skade. Från början var det 100-200 som gällde men det utökade Annika snart med 400 m och längd. Det blev SM-silver i längd 1965-66 och 1968, SM-brons på 400 m 1966 och flera finalplatser. Annika tog sig också in i landslaget. Åren 1966-68   gjorde hon sju landskamper. Höjdpunkten här var Finnkampen 1966 då hon med 6,02 blev första gästrike över 6 m. Tyvärr var medvinden +2,5 m/s och det legala perset stannade vid 5,98. På löpsträckorna blev det som bäst 100 m – 12,3. 200 m – 25,4. 400 m – 56,6.

 

Annika, som gifte sig 1968 med namnet Annika Folcke, var också ankaret i Skades SM-stafettlag. Skade tog totalt 3 silver och 8 brons och Annika var med i samtliga lag!

 

4 x 100 m: Silver 1969. Brons 1962, 1965 och 1967.

4 x 200 m: Silver 1962. Brons 1964, 1965 och 1967.

4 x 400 m: Silver 1968. Brons 1967 och 1969.

 

Annika Folcke gjorde en nystart som veteran och noterade flera svenska veteranrekord. En långdragen skada stoppade till slut tävlandet men Annika fortsatte i många år som ordförande och är än i dag, 2010, högst aktiv i klubben.

 

Stjärna två var året yngre Birgitta Castor. En egen produkt, explosiv sprinter, häcklöpare och längdhoppare som var som bäst i tonåren. SM-brons på 200 m 1965. 2 silver och 6 brons i stafett. En landskamp 1964 med tre starter och persen 100 m - 12,2 , 200 m – 25,2. 80 m häck – 11,7

 

Andra duktiga sprintrar under dessa år var till exempel Britt Söderlind, Karin Högberg och Lena Wiberg.

 

(Medaljtrion på 100 m vid DM 1967: Fr v Lena Wiberg, Gun Eriksson och Annika Zetterberg-Folcke)

 

Tre ”importer” förgyllde också 60-talet. Först kom Monica Gunnarsson (från 1966 Eriksson), ett storlöfte i diskus från Månkarbo IF. SM-silver 1966, brons 1965 och 1967. Tre landskamper 1966. 12 DM-guld 1965-82 och pers 42,94 från 1972.

 

1967 kom landslagsmeriterade 21-åringen Gun Eriksson från Ljusne AIK. Det blev bara en säsong i Skade men den var bra. Hon tog SM-guld i längd med distriktsrekord 5,99 och blev  nordisk mästarinna i femkamp. Sen flyttade Gun till Heksingborg där hon under namnet Gun Olsson vann 10 SM på 100 och 200 m häck.

 

 

Lisbeth Engström hade startat som ungdomslöfte i GIF. Inför 1966 bytte både hon och tränaren Stig Vilén till IF Skade  Lisbeth gick klart framåt under sina fyra år i Skade. Det blev JSM-guld, J-landslag (bilden ovan är från J-landslagsdebuten) och så en toppsäsong som 20-åring 1969. Lisbeth vann SM i terräng (2000 m), tog brons på 1500 m och gjorde debut i seniorlandslaget Men hösten 1969 återvände både hon och Stig Vilén till Gefle IF. Där blev det nya framgångar men de kan du följa på annan plats här på hemsidan.

 

Stig Vilén var en både dynamisk och skicklig ledare med fokus på medeldistans. Han och Carin Engwall drog inte helt jämnt och hans återgång till GIF innebar att Skade blev utmanade som bästa damklubb i distriktet. (Ett par år i slutet av 60-talet vann faktiskt Skade samtliga DM-guld för seniorer på damsidan!). GIF vann bl a den prestigefyllda Allserien några år, men på det hela taget höll Skade undan under hela 1970-talet.

 

Den stora stärnan dessa år och Skades nummer ett alla kategorier var Åsa Westman som slog igenom 1969. Då gjorde hon som 16-åring debut i seniorlandslaget i spjut. Det skulle komma mycket mer!

 

 

(Bilden från omslaget till "Friidrott" 1974 visar tre kastlöften från Norrland. Åsa Westman till vänster, kulstötaren Per Nilsson, Piteå, i mitten och spjutkillen Lauri Koski-Vähälä från Castor (Östersund))

 

Under 1970-talet var Åsa landets klara nummer ett i grenen. Sju SM-guld 1970 – 71 – 73 – 75 – 76 – 77 – 78 plus silver 1972 och -74. Landskampandet var flitigt de här åren och Åsa hann i seniorsammanhang kasta i blågult hela 37 gånger 1970-1978! (Plus 7 J-landskamper…) Åsa slog också det svenska rekordet som länge varit 52,32 av Ingrid ”Pyret” Almquist. Först med 55,00 våren 1973. Sedan en fantastisk sommar 1977 då hon under några veckor slog fyra svenska rekord. 55,30 – 55,90 – 56,12 – 56,52.

 

Åsa var en enorm talang rent fysiskt, mångsidig och teknisk. Hon vann t ex DM-guld i 100 m häck, 200 m häck, höjd, längd, kula, spjut och femkamp. Undertecknad var med när Åsa som ren novis testade stav och enkelt klarade 3,20. Märkligt nog fick hon aldrig starta vid EM eller OS.

 

Åsa tränades av GIF:s Janne Smiding, ett lyckat samarbete. Efter 1978 flyttade hon till Karlstad och blev polis. Hon vann ytterligare ett SM och gjorde sin sista landskamp första 1990. På senare år har hon bott i Oslo men besöker ofta Gävle där systerdottern Jennifer Höglund har tagit JSM-medaljer i slägga.

 

 

(Bilden: Marie Pettersson (nr 2) ligger i slagläge när ett varv återstår av UP-finalen (=USM) på F18 800 m 1977. I mål var Marie först!) 

 

Bakom Åsa Westman fick IF Skade fram ett riktigt storlöfte på 1970-talet. Marie Pettersson, född 1959, kom från gymnastiken och såg inte ut som en löpare. Men kortväxta Marie hade ett fantastiskt löpsteg och var åren 1974-1978 ett av de stora hoppen på 400 och 800 m. Marie vann USM- och JSM-guld, gjorde tre starter i U-Finnkampen (med tre segrar!) och var 1977 fyra på 800 m vid Stora SM. Personliga rekorden blev fina. 200 m – 25,4w, 400 m – 55,8,  800 m – 2.08,6. Marie flyttade sedan till Stockholm där studierna fick gå före friidrottssatsningen.

 

 

 

Andra duktiga Skade-tjejer under 1970-talet var t ex längdhopparen Ann-Louise ”Lotta” Vilén (på bilden ovan vid ett Lag-SM-kval i Hudiksvall 1975), dotter till Stig Vilén och mamma till GIF:s klubbrekordhållare på 100 m, Michael Matton. Vi kan även nämna höjdtjejen Tina Cortan, allroundtjejen Ylva Westman, mångkamparen Karin Lindqvist, häckduon Ingrid Bahlenberg och Gudrun Mattsson-Nordin. Flera lovande medeldistansare fanns i form av Agneta Ström, Lotta Sjöblom och Annette Elfving.

 

Åren kring 1980 förändrades Gävles friidrottskarta. Vi i Gefle IF gjorde en stor och modern satsning på ungdomar med stadsdelsträningar samt att killar och tjejer körde tillsammans. Så var det inte i IF Skade (bara tjejer) och i Gävle GIK (bara killar). Trots att Stig Vilén återkom till Skade hösten 1979 tog GIF snabbt initiativet. 1983 var GIF definitivt nummer ett på tjejsidan och har så förblivit.

 

 

 

 

 

Skade jobbade dock på och fortsatte att hitta lovande tjejer. Från 1980-talet kan vi nämna sprintern Betty Malmo (till vänster på bilden ovan, i kamp med bl a GIF:s stjärna Katarina Gustafsson), löparen Annica Norberg, höjdhopparen Ann-Chatrin Jerrelind och så det stora 80-talsnamnet – Annika Larsson. Annika startade i IF Skade och körde för dem fram till 1988 då hon var 18 år. Det blev ett antal USM-guld, 3 U/J-landskamper och en fjärdeplats 1988 vid stora SM. Sedan gjorde resursbehovet att Annika växlade till oss i GIF och en lång, mycket framgångsrik karriär.

 

Under slutet av 1980-talet trodde man ett tag att IF Skade skulle försvinna som friidrottsklubb. Men man hade själva ingen önskan att gå den vägen. Styrelsen och ledarna tänkte till, gjorde en del förändringar och kom igen. Klubben öppnades 1988 för pojkar och man satsade på att vara det småskaliga, familjära och trivsamma alternativet. På det sättet har IF Skade levt vidare. Under vissa år har ungdomsverksamheten väl matchat GIF:s  på bredden. 1998 fick Skade dessutom en ny landslagstjej då sjukamperskan Sophie Ohlsson startade i Nordiska Mästerskapen. GIF:s nuvarande sprinteress Petra Larsson startade även hon i Skade och från det senaste decenniet bör vi också nämna mångsidiga Simona Geries..

 

 

 

(Sophie Ohlsson hoppar höjd 1998)

 

Som utomstående betraktare tycker man att Skade är en viktig förening, som komplement till GIF. Problemet för Skade har varit att man inte har gjort någon direkt satsning på äldre ungdomar, med välutbildade tränare. Det har varit svårt att ta stegen upp mot juniorelit och längre inom klubben.

 

I dagsläget har IF Skade en stabil verksamhet bland de yngre. Klubbens nuvarande bäste aktiv är 16-årige Ali Tepe som tog USM-silver i höjd och längd vintern 2010, med evigt unge Stig Vilén som tränare! I Andreas Ringstam har man en lovande släggkastare. Skade har faktiskt ganska många killar just nu, ett bevis på att tiderna förändras och att man vill hänga med ett bra tag till.

 

IF SKADES KLUBBREKORD – SOM VI HAR NOTERAT DEM…

Observera att vi även har satt upp medvindsresultat, manuella sprinttider och bästa resultat med gamla damspjutet. Skades egen tabell på deras hemsida tar nämligen med bästa resultat, inklusive medvind, och vi vill förklara vad som skiljer…

 

Kvinnor

 

60 m                   7,95                     Catrin Nilsson                                1996

100 m                 12,62                   Catrin Nilsson                                1994

                           12,0m                  Gun Eriksson                                 1967

200 m                 26,02                   Catrin Nilsson                                1994

                           25,2m                  Gun Eriksson                                 1967

400 m                 56,61                   Marie Pettersson                            1976

                           55,8m                  Marie Pettersson                            1976

800 m                 2.08,6m               Marie Pettersson                            1976

1500 m               4.40,2m               Lisbeth Engström                          1969

3000 m               10.15,12              Annica Norberg                             1986

5000 m               18.08,59              Annica Norberg                             1986

10000 m             41.23,00              Ann-Britt Nilseng                          1994

100 m häck         15,59                   Ingrid Bahlenberg                         1981

                           15,20w                Elin Martinsson                             2004

400 m häck         65,60                   Elin Martinsson                             2004

Höjd                   1,70                     Simona Geries                               2006

Stav                    2,52                     Linéa Pira                                      2005

Längd                 5,99                     Gun Eriksson                                 1967

                           6,02w                  Annika Zetterberg                         1966

Tresteg               11,00 / 11,09w    Lina Westin                                   1998

Kula                   12,96                   Åsa Westman                                1977

Diskus                48,38                   Annika Larsson                             1988

Slägga                27,13                   Lo Lennartsson                              2000

Spjut                  38,91                   Simona Geries                               2006

 (gamla spjutet)   56,52                   Åsa Westman                                1977

Sjukamp             4.261                   Sophie Ohlsson                              1999

 

4 x 100 m           47,9m                                                                         1967

4 x 200 m           1.42,5m                                                                      1967

Stafett 1000 m    2.18,8m                                                                      1977

4 x 400 m           3.56,9m                                                                      1967

4 x 800 m           9.54,10                                                                       1983

 

Män – ett litet urval

 

100 m                 12,16                   Magnus Wester                              1995

                           11,93w                Ali Tepe                                         2009

200 m                 24,89                   Ali Tepe                                         2009

Höjd                   1,86                     Ali Tepe                                         2010

                           1,94i                    Ali Tepe                                         2010

Längd                 6,57                     Ali Tepe                                         2010

Tresteg                12,58                   Luis Helgesson                              1995

 

 

BILDERNA: 60-talsbilderna är från GD via Bosse Brügges pärmar. Lisbeth-bilden är från hennes eget album. Åsa från tidningen Friidrott. Övriga foton tagna av Mats Åkerlind.

 

 

 

 

 

 

Site av Mats Åkerlind