matsakerlind.se © 2010
(Bilden ovan: Från UDM 1963. Fr v: Britt-Marie Granström, Karin Högberg, Britt Söderlind och Birgitta Castor)
På slutet av 1950-talet dök det upp flera fina talanger. De största var Annika Zetterberg (f 1944) och Birgitta Castor (f 1945). Annika kom från Gysinge och via Hedesunda IF hamnade hon 1961 i Skade. Från början var det 100-200 som gällde men det utökade Annika snart med 400 m och längd. Det blev SM-silver i längd 1965-66 och 1968, SM-brons på 400 m 1966 och flera finalplatser. Annika tog sig också in i landslaget. Åren 1966-68 gjorde hon sju landskamper. Höjdpunkten här var Finnkampen 1966 då hon med 6,02 blev första gästrike över 6 m. Tyvärr var medvinden +2,5 m/s och det legala perset stannade vid 5,98. På löpsträckorna blev det som bäst 100 m – 12,3. 200 m – 25,4. 400 m – 56,6.
Annika, som gifte sig 1968 med namnet Annika Folcke, var också ankaret i Skades SM-stafettlag. Skade tog totalt 3 silver och 8 brons och Annika var med i samtliga lag!
4 x 100 m: Silver 1969. Brons 1962, 1965 och 1967.
4 x 200 m: Silver 1962. Brons 1964, 1965 och 1967.
4 x 400 m: Silver 1968. Brons 1967 och 1969.
Annika Folcke gjorde en nystart som veteran och noterade flera svenska veteranrekord. En långdragen skada stoppade till slut tävlandet men Annika fortsatte i många år som ordförande och är än i dag, 2010, högst aktiv i klubben.
Stjärna två var året yngre Birgitta Castor. En egen produkt, explosiv sprinter, häcklöpare och längdhoppare som var som bäst i tonåren. SM-brons på 200 m 1965. 2 silver och 6 brons i stafett. En landskamp 1964 med tre starter och persen 100 m - 12,2 , 200 m – 25,2. 80 m häck – 11,7
Andra duktiga sprintrar under dessa år var till exempel Britt Söderlind, Karin Högberg och Lena Wiberg.

(Medaljtrion på 100 m vid DM 1967: Fr v Lena Wiberg, Gun Eriksson och Annika Zetterberg-Folcke)
Tre ”importer” förgyllde också 60-talet. Först kom Monica Gunnarsson (från 1966 Eriksson), ett storlöfte i diskus från Månkarbo IF. SM-silver 1966, brons 1965 och 1967. Tre landskamper 1966. 12 DM-guld 1965-82 och pers 42,94 från 1972.
1967 kom landslagsmeriterade 21-åringen Gun Eriksson från Ljusne AIK. Det blev bara en säsong i Skade men den var bra. Hon tog SM-guld i längd med distriktsrekord 5,99 och blev nordisk mästarinna i femkamp. Sen flyttade Gun till Heksingborg där hon under namnet Gun Olsson vann 10 SM på 100 och 200 m häck.

Lisbeth Engström hade startat som ungdomslöfte i GIF. Inför 1966 bytte både hon och tränaren Stig Vilén till IF Skade Lisbeth gick klart framåt under sina fyra år i Skade. Det blev JSM-guld, J-landslag (bilden ovan är från J-landslagsdebuten) och så en toppsäsong som 20-åring 1969. Lisbeth vann SM i terräng (2000 m), tog brons på 1500 m och gjorde debut i seniorlandslaget Men hösten 1969 återvände både hon och Stig Vilén till Gefle IF. Där blev det nya framgångar men de kan du följa på annan plats här på hemsidan.
Stig Vilén var en både dynamisk och skicklig ledare med fokus på medeldistans. Han och Carin Engwall drog inte helt jämnt och hans återgång till GIF innebar att Skade blev utmanade som bästa damklubb i distriktet. (Ett par år i slutet av 60-talet vann faktiskt Skade samtliga DM-guld för seniorer på damsidan!). GIF vann bl a den prestigefyllda Allserien några år, men på det hela taget höll Skade undan under hela 1970-talet.
Den stora stärnan dessa år och Skades nummer ett alla kategorier var Åsa Westman som slog igenom 1969. Då gjorde hon som 16-åring debut i seniorlandslaget i spjut. Det skulle komma mycket mer!

(Bilden från omslaget till "Friidrott" 1974 visar tre kastlöften från Norrland. Åsa Westman till vänster, kulstötaren Per Nilsson, Piteå, i mitten och spjutkillen Lauri Koski-Vähälä från Castor (Östersund))
Under 1970-talet var Åsa landets klara nummer ett i grenen. Sju SM-guld 1970 – 71 – 73 – 75 – 76 – 77 – 78 plus silver 1972 och -74. Landskampandet var flitigt de här åren och Åsa hann i seniorsammanhang kasta i blågult hela 37 gånger 1970-1978! (Plus 7 J-landskamper…) Åsa slog också det svenska rekordet som länge varit 52,32 av Ingrid ”Pyret” Almquist. Först med 55,00 våren 1973. Sedan en fantastisk sommar 1977 då hon under några veckor slog fyra svenska rekord. 55,30 – 55,90 – 56,12 – 56,52.
Åsa var en enorm talang rent fysiskt, mångsidig och teknisk. Hon vann t ex DM-guld i 100 m häck, 200 m häck, höjd, längd, kula, spjut och femkamp. Undertecknad var med när Åsa som ren novis testade stav och enkelt klarade 3,20. Märkligt nog fick hon aldrig starta vid EM eller OS.
Åsa tränades av GIF:s Janne Smiding, ett lyckat samarbete. Efter 1978 flyttade hon till Karlstad och blev polis. Hon vann ytterligare ett SM och gjorde sin sista landskamp första 1990. På senare år har hon bott i Oslo men besöker ofta Gävle där systerdottern Jennifer Höglund har tagit JSM-medaljer i slägga.

(Bilden: Marie Pettersson (nr 2) ligger i slagläge när ett varv återstår av UP-finalen (=USM) på F18 800 m 1977. I mål var Marie först!)
Bakom Åsa Westman fick IF Skade fram ett riktigt storlöfte på 1970-talet. Marie Pettersson, född 1959, kom från gymnastiken och såg inte ut som en löpare. Men kortväxta Marie hade ett fantastiskt löpsteg och var åren 1974-1978 ett av de stora hoppen på 400 och 800 m. Marie vann USM- och JSM-guld, gjorde tre starter i U-Finnkampen (med tre segrar!) och var 1977 fyra på 800 m vid Stora SM. Personliga rekorden blev fina. 200 m – 25,4w, 400 m – 55,8, 800 m – 2.08,6. Marie flyttade sedan till Stockholm där studierna fick gå före friidrottssatsningen.

Andra duktiga Skade-tjejer under 1970-talet var t ex längdhopparen Ann-Louise ”Lotta” Vilén (på bilden ovan vid ett Lag-SM-kval i Hudiksvall 1975), dotter till Stig Vilén och mamma till GIF:s klubbrekordhållare på 100 m, Michael Matton. Vi kan även nämna höjdtjejen Tina Cortan, allroundtjejen Ylva Westman, mångkamparen Karin Lindqvist, häckduon Ingrid Bahlenberg och Gudrun Mattsson-Nordin. Flera lovande medeldistansare fanns i form av Agneta Ström, Lotta Sjöblom och Annette Elfving.
Åren kring 1980 förändrades Gävles friidrottskarta. Vi i Gefle IF gjorde en stor och modern satsning på ungdomar med stadsdelsträningar samt att killar och tjejer körde tillsammans. Så var det inte i IF Skade (bara tjejer) och i Gävle GIK (bara killar). Trots att Stig Vilén återkom till Skade hösten 1979 tog GIF snabbt initiativet. 1983 var GIF definitivt nummer ett på tjejsidan och har så förblivit.

Skade jobbade dock på och fortsatte att hitta lovande tjejer. Från 1980-talet kan vi nämna sprintern Betty Malmo (till vänster på bilden ovan, i kamp med bl a GIF:s stjärna Katarina Gustafsson), löparen Annica Norberg, höjdhopparen Ann-Chatrin Jerrelind och så det stora 80-talsnamnet – Annika Larsson. Annika startade i IF Skade och körde för dem fram till 1988 då hon var 18 år. Det blev ett antal USM-guld, 3 U/J-landskamper och en fjärdeplats 1988 vid stora SM. Sedan gjorde resursbehovet att Annika växlade till oss i GIF och en lång, mycket framgångsrik karriär.
Under slutet av 1980-talet trodde man ett tag att IF Skade skulle försvinna som friidrottsklubb. Men man hade själva ingen önskan att gå den vägen. Styrelsen och ledarna tänkte till, gjorde en del förändringar och kom igen. Klubben öppnades 1988 för pojkar och man satsade på att vara det småskaliga, familjära och trivsamma alternativet. På det sättet har IF Skade levt vidare. Under vissa år har ungdomsverksamheten väl matchat GIF:s på bredden. 1998 fick Skade dessutom en ny landslagstjej då sjukamperskan Sophie Ohlsson startade i Nordiska Mästerskapen. GIF:s nuvarande sprinteress Petra Larsson startade även hon i Skade och från det senaste decenniet bör vi också nämna mångsidiga Simona Geries..

(Sophie Ohlsson hoppar höjd 1998)
Som utomstående betraktare tycker man att Skade är en viktig förening, som komplement till GIF. Problemet för Skade har varit att man inte har gjort någon direkt satsning på äldre ungdomar, med välutbildade tränare. Det har varit svårt att ta stegen upp mot juniorelit och längre inom klubben.
I dagsläget har IF Skade en stabil verksamhet bland de yngre. Klubbens nuvarande bäste aktiv är 16-årige Ali Tepe som tog USM-silver i höjd och längd vintern 2010, med evigt unge Stig Vilén som tränare! I Andreas Ringstam har man en lovande släggkastare. Skade har faktiskt ganska många killar just nu, ett bevis på att tiderna förändras och att man vill hänga med ett bra tag till.
IF SKADES KLUBBREKORD – SOM VI HAR NOTERAT DEM…
Observera att vi även har satt upp medvindsresultat, manuella sprinttider och bästa resultat med gamla damspjutet. Skades egen tabell på deras hemsida tar nämligen med bästa resultat, inklusive medvind, och vi vill förklara vad som skiljer…
Kvinnor
60 m 7,95 Catrin Nilsson 1996
100 m 12,62 Catrin Nilsson 1994
12,0m Gun Eriksson 1967
200 m 26,02 Catrin Nilsson 1994
25,2m Gun Eriksson 1967
400 m 56,61 Marie Pettersson 1976
55,8m Marie Pettersson 1976
800 m 2.08,6m Marie Pettersson 1976
1500 m 4.40,2m Lisbeth Engström 1969
3000 m 10.15,12 Annica Norberg 1986
5000 m 18.08,59 Annica Norberg 1986
10000 m 41.23,00 Ann-Britt Nilseng 1994
100 m häck 15,59 Ingrid Bahlenberg 1981
15,20w Elin Martinsson 2004
400 m häck 65,60 Elin Martinsson 2004
Höjd 1,70 Simona Geries 2006
Stav 2,52 Linéa Pira 2005
Längd 5,99 Gun Eriksson 1967
6,02w Annika Zetterberg 1966
Tresteg 11,00 / 11,09w Lina Westin 1998
Kula 12,96 Åsa Westman 1977
Diskus 48,38 Annika Larsson 1988
Slägga 27,13 Lo Lennartsson 2000
Spjut 38,91 Simona Geries 2006
(gamla spjutet) 56,52 Åsa Westman 1977
Sjukamp 4.261 Sophie Ohlsson 1999
4 x 100 m 47,9m 1967
4 x 200 m 1.42,5m 1967
Stafett 1000 m 2.18,8m 1977
4 x 400 m 3.56,9m 1967
4 x 800 m 9.54,10 1983
Män – ett litet urval
100 m 12,16 Magnus Wester 1995
11,93w Ali Tepe 2009
200 m 24,89 Ali Tepe 2009
Höjd 1,86 Ali Tepe 2010
1,94i Ali Tepe 2010
Längd 6,57 Ali Tepe 2010
Tresteg 12,58 Luis Helgesson 1995
BILDERNA: 60-talsbilderna är från GD via Bosse Brügges pärmar. Lisbeth-bilden är från hennes eget album. Åsa från tidningen Friidrott. Övriga foton tagna av Mats Åkerlind.
Site av Mats Åkerlind 